Hej allihopa! Hoppas ni mår bra i sommarvärmen.
Idag har jag haft en ledig idag ifrån arbetet. Jag har jobbat väldigt intensivt nu i två veckor, och de fortsätter så nu i tre dagar innan jag tar långhelg. Sedan blir det jobb sex dagar till - sedan är mitt sommarvikariat över. Det känns otroligt tråkigt att behöva lämna den arbetsplatsen då jag älskar det.
Som jag nämnt tidigare så arbetar jag på Gotlands (enda) lasarett, på onkologavdelning vilket är cancer-avdelning. Jag är undersköterska. På mitt arbete arbetar vi i vårdpar, en sjuksköterska och en undersköterska i varje. På dagarna är vi tre vårdpar och på kvällarna är vi två vårdpar. Jag sköter allt utan den medicinska delen, såsom omvårdnad (allt från hygien, städning, dela mat på kvällarna, finnas till hands) med mera. Och som jag sa: jag älskar mitt jobb!
Många frågar mig hur man orkar, hur man kan älska sitt jobb, när man endast arbetar med cancerpatienter som är riktigt dåliga och behöver vård dygnet runt. Jag brukar svara, hur kan man inte älska det? Jag vill göra någons dag lite bättre, bara genom att kanske ge dom några fina ord eller hjälpa dom upp på morgonen. Bara att få ge dom ett litet ljus i vardagen när allt runt om är svart är det jag vill. Det är tufft att arbeta med cancersjuka, det gör ont att se dem så, och ibland gråter jag när jag kommer hem från jobbet - men det är mänskligt. Vad hade jag annars varit för människa om jag inte hade känslor angående mitt arbete? Men min syn på att vilja hjälpa, att vilja ge något ifrån mig själv är det som får mig att orka, att vilja och att kunna le varje dag jag går till jobbet.
Så nu har ni fått en liten förklaring angående mitt jobb.
Idag har jag haft en ledig idag ifrån arbetet. Jag har jobbat väldigt intensivt nu i två veckor, och de fortsätter så nu i tre dagar innan jag tar långhelg. Sedan blir det jobb sex dagar till - sedan är mitt sommarvikariat över. Det känns otroligt tråkigt att behöva lämna den arbetsplatsen då jag älskar det.
Som jag nämnt tidigare så arbetar jag på Gotlands (enda) lasarett, på onkologavdelning vilket är cancer-avdelning. Jag är undersköterska. På mitt arbete arbetar vi i vårdpar, en sjuksköterska och en undersköterska i varje. På dagarna är vi tre vårdpar och på kvällarna är vi två vårdpar. Jag sköter allt utan den medicinska delen, såsom omvårdnad (allt från hygien, städning, dela mat på kvällarna, finnas till hands) med mera. Och som jag sa: jag älskar mitt jobb!
Många frågar mig hur man orkar, hur man kan älska sitt jobb, när man endast arbetar med cancerpatienter som är riktigt dåliga och behöver vård dygnet runt. Jag brukar svara, hur kan man inte älska det? Jag vill göra någons dag lite bättre, bara genom att kanske ge dom några fina ord eller hjälpa dom upp på morgonen. Bara att få ge dom ett litet ljus i vardagen när allt runt om är svart är det jag vill. Det är tufft att arbeta med cancersjuka, det gör ont att se dem så, och ibland gråter jag när jag kommer hem från jobbet - men det är mänskligt. Vad hade jag annars varit för människa om jag inte hade känslor angående mitt arbete? Men min syn på att vilja hjälpa, att vilja ge något ifrån mig själv är det som får mig att orka, att vilja och att kunna le varje dag jag går till jobbet.
Så nu har ni fått en liten förklaring angående mitt jobb.
Och varför jag jobbar med det jag gör!
______________________________________________________________________________________
Men på tal om något helt annat om vi återkommer till USA, så var jag på ett onlinemöte idag. Det handlade om själva matchningsprocessen och intervjudelen. Var ett väldigt intressant möte och nu har jag med mig några redskap inför intervjuer framöver.
Jag väntar spänt på att någon familj skall höra av sig. Jag börjar bli otålig, tss. För jag vill bara komma iväg nu. Men allt skall få ta sin tid! Skall först och främst hitta min familj som passar mig.
Nu är det dags att sova! Kram
______________________________________________________________________________________
Men på tal om något helt annat om vi återkommer till USA, så var jag på ett onlinemöte idag. Det handlade om själva matchningsprocessen och intervjudelen. Var ett väldigt intressant möte och nu har jag med mig några redskap inför intervjuer framöver.
Jag väntar spänt på att någon familj skall höra av sig. Jag börjar bli otålig, tss. För jag vill bara komma iväg nu. Men allt skall få ta sin tid! Skall först och främst hitta min familj som passar mig.
Nu är det dags att sova! Kram